Mörkt..

Mörkret börja falla på och då saknar jag mer än vanligt,
vad mysigt det vore att ha dig här nu...

10 år, det är lång tid.
Kommer ihåg när vi först träffades, det var hösten efter jag fyllt 16 år,
efter en trasslig sommar med diverse olycka så satt du där i soffan med den där fula kangoo hatten.
Fast jag tyckte inte då att den var så ful.

Vit tröja och bruna byxor hade du på dig.
Du följde oss till macken och jag tror jag gav bort en bit av mitt hjärta redan där,
för 10 år sedan just den kvällen.
Den biten har jag inte fått tillbaka och det är tur det.

Nu sitter vi här,
med två underbara barn.
Vem kunde ana det?

Vi har haft våra upp och nergångar,men alltid har vi hittat tillbaka till varandra.
våran kärlek är så stark att vi nog klarar oss igenom det mesta.
Du är min STORA kärlek och jag vill dela hela mitt liv med just DIG.

Nej, nu svamlar jag. dax att sussa och drömma om mannen i mitt liv.

Puss!


Kommentarer
Postat av: Minna

Åhh sitter med tårar i ögonen! Vad fint skrivet! Jag är så tacksam över våra liv.. vi har världens finaste familjer! Du & Richard med barnen och Jag & Charley med våra barn! Och det ska för alltid våra så!

2009-07-11 @ 10:51:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0